Hembygdsgårdar

I Leksands kommun finns sex stycken hembygdsgårdar. Alla gårdar är öppna för besökare sommartid. Några har guidade visningar dagligen, medan andra öppnar upp för besökare vid vissa tillfällen.

Besök våra hembygdsgårdar

Gemensamt för alla hembygdsgårdar är att de utgör ett unikt turistmål där dagens besökare kan erinras tidigare generationers liv, arbeten och inte minst timrings- och konstskicklighet. Samlingarna av timmerbyggnader och föremål tillhör främst det gamla bondesamhället före industrialismens genombrott, men här möter vi även flera medeltida inslag. Dalarnas äldsta hembygdsgård hittar du vid Leksands hembygdsgårdar vid kyrkan.

Läs mer om evenemang och aktiviteter vid våra hembygdsgårdar i Visit Dalarnas evenemangskalender.

Djura hembygdsgård

Djura hembygdsförening bildades 1931, i första hand för att rädda "Nises källarstuga" med sina dalmålningar. Stugan var på väg att säljas och man ville behålla den i bygden.

Med början 1934 anordnades gammaldags körkalas. Bönder från de olika byarna hjälptes åt att med häst och vagn eller släde köra hit de nedplockade timmerbyggnaderna. Drivande kraft var komminister Arild Karlén, som även var en skicklig amatörarkeolog. Hembygdsgården fullbordades och invigdes 1939.

Gårdens byggnader är grupperade kring en gårdsplan och har flyttats hit från olika Djurabyar. De visar det traditionella byggnadsskicket i bygden under 1600-1800-talen. Enkelstugan som boningshus förekom på mindre jordbruk i bygden, mest bruklig var annars den större parstugan. Särskilt intressant är "Nises källarstuga" från mitten av 1700-talet med en hel interiör av dalmålningar på väggpanel.

Gården ägs och förvaltas av Djura hembygdsförening med stöd från Leksands kommun.

Fräsgården, Ytterboda

Fräsgården är en fyrkantsbyggd bondgård med anor från 1600-talets början, bevarad på ursprunglig plats i Ytterboda norr om Leksand.

Frässläkten är förknippad med denna gård alltifrån 1600-talets början. Huvudman under större delen av 1800-talet var Fräs Lars Larsson. Han var kyrkvärd och inte bara släktens, utan även hela byns huvudman. Fräs Lars gård var en riktig storgård för Leksandsbygden, med för sin tid omfattande ägor och många välbyggda hus.

Fräsgården är ett välbevarat exempel på den slutna fyrkantbyggda bondgården i Nedansiljan, bestående av ett stort antal byggnader, en för varje ändamål. Gårdsplanen har portlider åt tre väderstreck. Även boendeinteriören är ursprunglig och väl bibehållen.

Härbren, smedjor och torkstugor uppfördes utanför gårdsfyrkanten för eldfarans skull. Mellan härbret och byvägen fanns tidigare en för sin tid omfattande och välskött apel-, kål- och kryddgård. Här har på senare år åter planterats ett antal rara kryddväxter, prydnadsblommor och fruktträd.

Söder om byvägen var en extra fägård, som hörde till denna storgård med fähus, lador, härbren, kvarn, snickarbod och i början av 1900-talet till och med en egen liten kraftstation i ån.

Leksands hembygdsgemenskap förvärvade gården 1958, efter att den drygt 10 år tidigare hade sålts ur släkten. Med anslag från Kungafonden kompletterades och upprustades gårdens byggnader. Sedan 1960 visas Fräsgården för besökare. 1970 förklarades Fräsgården som byggnadsminne. Gården ägs och förvaltas av Leksands kommun.

Holen i Tällberg

Hembygdsgården Holen skapades av konstnären och hembygdsvårdaren Gustaf Ankarcrona åren 1910-1911.

Gustaf Ankarcrona (1869-1933) var av adlig ätt från Huskvarnatrakten i Småland. Han har själv vittnat om hur hans intresse för den gamla dalakulturen väcktes vid en hemslöjdsutställning i Gävle 1901. Han blev bland annat initiativtagare till bildandet av den första hemslöjdsföreningen på svensk landsbygd i Leksand 1904.

Spegel-Holen, som det här området kallades, förvärvades 1908 av Ankarcrona. Här fann han en av de vackraste platserna runt Siljan, med milsvid utsikt över sjön med omkransande blånande berg.

Ute i byarna lyckades han finna och förvärva gamla intressanta timmerbyggnader, som flyttades hit. Efter eget sinne uppförde Ankarcrona en kombinerad bostad och ateljé. Här ville han visa hur tidigare generationer bott och levat och samtidigt ge prov på den gedigna timringskonsten i Siljansbygden.

På hans inrådan grundades här på Holen Dalarnas hembygdsförbund 1915, det första länsförbundet i Sverige. Ankarcrona blev en välkänd kulturpersonlighet i Dalarnas bygder, där han propagerade för ett vidmakthållande av den fäderneärvda hemslöjden och för bildandet av hembygdsföreningar i landskapets socknar. Han kom att betyda mycket för en levande folklig tradition i Dalarna.

Holen skänktes till Leksands hemslöjdsförening och 1934 kunde man ta emot de första besökarna. Gården förvaltas och ägs nu av Leksands kommun. Den besökande får se Ankarcronas arbetsrum och ateljé med ett urval av hans rik-haltiga samling av folkkonstföremål. Dessutom visas i de olika byggnaderna redskap och nyttoföremål som användes i det traditionella jordbruket. Holen kan främst karakteriseras som en minnesgård över sin upphovsman och är sedan 1985 förklarat som byggnadsminne.

Nära Leksands kyrka, högt och vackert ovan niporna mot Österdalälven, ligger Leksands Hembygdsgårdar med sina många timrade byggnader från olika århundraden.

Redan 1899 kunde den originelle och framsynte bonden Jones Mats Persson öppna sitt egenhändigt skapade "Leksands Etnografiska Museum" i Lisselby - Dalarnas äldsta hembygdsgård.

Jones Mats lilla gård flyttades hit 1963 och kompletterades med ytterligare en gårdsanläggning och en stor mängd byggnader, som samlats för att ge en pedagogisk bild av den i Leksand högt utvecklade timringskonsten. 1965 invigdes anläggningen. De många härbrena, där gårdens matförråd och värdeföremål förvarades, är samlade för att visa varierande form och utseende.

Den ståtliga parstugan "Gattu-stuggu" är märklig såtillvida att den redan när den byggdes 1793 fick två våningar, vilket var ovanligt storslaget för bygden och tiden.

Vid södra gaveln finns en rabatt med äldre växter valda efter en artikel i boken "Vår Socken, hembygdsbok för Leksands ungdom" från 1938. August Berglund beskriver de blommor som han tycker att Leksands skolungdom bör känna till. Här växer bl.a. gammaldags Riddarsporrar, vårblommande Aurikel, Blågull, Skommarknivar och Brandlilja. I en planskulle bredvid odlas Leksandslök, en potatislök av äldre sort.

Leksands Hembygdsgårdar ägs och förvaltas av Leksands kommun.

MasOlles gammelgård, Siljansnäs

Konstnären Helmer MasOlle skapade hembygdsgården på 1940-talet, genom att den gamla Båtgården flyttades inom byn Östra Björken i Siljansnäs till denna plats.

Båtgården ropades in av MasOlle på auktion 1919, efter att den sista boende på gården, hemmansägaren Båt Mats Ersson avlidit 1918. MasOlle född i byn, hade flyttat åter till hembygden. Han ville att den sedan 1800-talets början i stort oförvanskade Båtgården skulle bli kvar och bevaras som hembygdsgård för Siljansnäs socken.

I början av 1940-talet började MasOlle flytta över byggnad för byggnad till denna nya plats, gammal hagmark i södersluttning. Några hus i dåligt skick ersattes med andra likvärdiga från Siljansnäsbygden. Först 1954 var gården i sin helhet återuppförd, med byggnaderna inbördes placerade i samma läge som tidigare.

Den slutna, fyrkantbyggda gården är ett typiskt och fint exempel på hur en normalstor bondgård i Nedansiljan kan ha sett ut under 1700-1800-talen. Gårdens byggnader är medvetet grupperade sinsemellan; boningshuset med entréfasaden vänd mot solen, stall, dass och fähus med gemensam dyngstad. Gårdsplanen har portlider åt tre väderstreck, med huvudinfart från bygatan i väster.

Söderut är en gärdesgårdsinhägnad fägata, där boskapen kunde ledas ut på bete. Utanför gårdsfyrkanten finns byggnader, som kunde innebära särskild eldfara placerade; smedja och torkstuga, samt härbren för förvaring, som var viktiga att skydda mot vådeld.

Hembygdsgården förvärvades 1972 av Siljansnäs kommun, 1974 hopslagen med Leksands kommun. Nu förvaltas gården av en stiftelse i samarbete med Siljansnäs hembygdsförening.

Hembygdsgården är uppförd på Holens bys gemensamma undantagsmark på Vattberget, de flesta byggnader flyttades hit på 1920-talet från olika byar i Åls socken, Insjön.

Åhls fornminnes- och planteringssällskap instiftades 1912. Dåvarande Åls kommun hade tidigare anslagit medel till "ett planteringssällskap för Vattbergets ordnande". Förutom markvård på olika sätt i bygden, var ett huvudsyfte för föreningen att uppföra en "minnesgård i gammal stil". Redan 1916 invigdes hembygdsgården som då bestod av två byggnader.

Under 1920-talet växte den kringbyggda gården fram och fullbordades. Drivande kraft var Back Olof Ericsson. Man anordnade gammaldags körkalas, för att forsla fram husen från olika byar i socknen och många bybor engagerades med häst och släde. Föreningen namnändrades 1927 till Åhls hembygdsförening.

Den fyrkantbyggda formen på gården är typisk för bondgårdar i Nedansiljan, med en parstuga som bostadshus. Fähuset var ofta, som här, placerat mitt emot bostadshuset, så att gödsel-staden kunde samordnas med stallet och dasset. Utanför gårdsfyrkanten placerades byggnader som kunde innebära särskild eldfara; smedja och torkstuga, samt härbren som var viktiga att skydda mot vådeld.

Hembygdsgården ägs och förvaltas av Åhls hembygdsförening.